TLAXCALA تلاكسكالا Τλαξκάλα Тлакскала la red internacional de traductores por la diversidad lingüística le réseau international des traducteurs pour la diversité linguistique the international network of translators for linguistic diversity الشبكة العالمية للمترجمين من اجل التنويع اللغوي das internationale Übersetzernetzwerk für sprachliche Vielfalt a rede internacional de tradutores pela diversidade linguística la rete internazionale di traduttori per la diversità linguistica la xarxa internacional dels traductors per a la diversitat lingüística översättarnas internationella nätverk för språklig mångfald شبکه بین المللی مترجمین خواهان حفظ تنوع گویش το διεθνής δίκτυο των μεταφραστών για τη γλωσσική ποικιλία международная сеть переводчиков языкового разнообразия Aẓeḍḍa n yemsuqqlen i lmend n uṭṭuqqet n yilsawen dilsel çeşitlilik için uluslararası çevirmen ağı

 16/06/2019 Tlaxcala, the international network of translators for linguistic diversity Tlaxcala's Manifesto  
English  
 ASIA & OCEANIA 
ASIA & OCEANIA / Indien: Sambandet mellan tillväxt och diskriminering
Date of publication at Tlaxcala: 14/05/2011
Original: India: The Growth-Discrimination Nexus
Translations available: Deutsch  Français 

Indien: Sambandet mellan tillväxt och diskriminering

Jayati Gosh

Translated by  Björn Brum

 

Många människor, särskilt i Indien, är benägna tro att den ekonomiska tillväxtprocessen antagligen kommer att vara mest frigörande för de förtryckta av olika former av samhällelig diskriminering och utestängning. Argumentet är att marknadskrafter bryter upp uråldriga samhällsnormer, särskilt om kast och kön som så länge har nekat möjligheter och begränsat valen för så många.

Olyckligtvis är den rådande indiska verkligheten mer sammansatt än så. Styrkan hos indiskt storkapital som leder den nuvarande ekonomiska högkonjunkturen haussen härleds åtminstone delvis från kvardröjandet och till och med utvidgandet av ett stort antal av arbetare som är sysselsatta i tillfälliga och lågproduktiva anställningar. Mest betydelsfullt från den indiska bolagssektorns synvinkel är att olika grader av outsourcing suddat ut gränserna mellan formella och informella aktiviteter, och spridningen av sådan lågbetald egenföretagsamhet har blivit ett viktigt medel för att minska kostnader för bolagssektorn såväl som att skicka över riskerna med produktionen till mindre enheter som i grunden är del av arbetarklassen.

Den omfattning i vilken alla framgångsrika ekonomiska aktiviteter i Indien beror av implicita subsidier som levereras av billigt informellt arbete är i stort sett okänd. Ändå beror bolagsvinsterna i Indien i hög grad på minskandet av en lång rad fasta kostnader genom outsourcing. Sålunda beror till exempel framgången för den mycket hyllade mjukvaruindustrin i Indien bara delvis på billigare IT-tekniker jämfört med deras internationella konkurrenter. En betydande del av de lägre kostnaderna kommer från hela fältet av stödtjänster: städning och underhåll av kontor, transporter, säkerhet, inre tjänst, matleveranser och så vidare. Dessa är vanligen utlagda till mindre bolag som anställer tillfällighetsarbetare med mycket lägre löner, inget arbetsskydd, mycket lång arbetstid och knappast någon form av anställningsskydd eller andra förmåner. Utan kostnadsfördelarna som indirekt förlänas av dessa lågbetalda arbetare skulle den inhemska mjukvaruindustrin finna det mycket svårare att konkurrera internationellt. Samma sak gäller i ett brett fält av bolagsaktiviteter inom både produktion och de nyare tjänsteföretagen.

Dessa processer med direkt och indirekt nedskrivning av bolagssektorns kostnader har underlättat mycket för företag i Indien att använda samhälleliga såregenheter för att säkra lägre löner för vissa kategorier av arbetare. Kast och andra former av social diskriminering har en lång tradition i Indien, och de har samverkat med kapitalistisk ackumulation för att skapa säregna former av skiktning av arbetsmarknaden som förmodligen är unika för det indiska samhället. Otaliga undersökningar har funnit att sociala kategorier är starkt korrelerade med omfattningen av fattigdom och att både yrke och lön skiljer sig dramatiskt mellan sociala kategorier. National Sample Surveys avslöjar att sannolikheten att vara i ett låglöneyrke är märkbart högre för indigena folk, kaster och muslimer, jämfört med den vanliga befolkningen av ”kast-hinduer”. Det är så bara delvis på grund av skillnader i utbildning och yrkesskicklighet, vilka också är viktiga och vilka i sin tur återspeglar den skilda tilldelningen av undervisning för olika sociala kategorier.

Sådan på kast baserad diskriminering har använts i arbetsmarknader både i städer och på landsbygden. Till exempel, även i större metropoler som Delhi som är ett av epicentrer för ekonomisk expansion, fortsätter märkbar diskriminering mot dalit-arbetare huvudsakligen genom mekanismen vid tilldelning av arbeten, när daliter mest får dåligt betalda arbeten utan framtidsutsikter. [Daliter - ”de oberörbara”] Dessa är i själva verket nödvändiga arbeten i både produktion, som städare, lastare, outbildade byggnadsarbetare och i tjänster som butiks- och försäljningsbiträden och säkerhetsvakter med mera. Rekryteringsmetoder baserade på kontrakt, som är dominerande i sådana lågkvalificerade arbeten, för vidare tidigare diskriminering till nutiden och dömer därmed lågkastgrupper till att utföra dåligt avlönade arbeten som inte desto mindre är nödvändiga för att skapa inkomster i ekonomin som helhet.

På samma sätt har empiriska studier av kastbeteende på Indiens landsbygd visat att det finns många sätt på vilket kastpraktik verkar för att minska de lägre kasternas tillgång till lokala resurser liksom till inkomstmöjligheter, och därigenom tvingas de att förse företagarna med sitt arbete till billigast möjliga nivå. En studie (Ghanshyam Shah, Harsh Mander, Sukhdeo Thorat, Satish Deshpande and Amita Baviskar, ''Untouchability in Rural India'', New Delhi: Sage Publications, 2006) av olika kastbaserade vanor i 11 stater (Punjab, Uttar Pradesh, Bihar, Madhya Pradesh including Chhattisgarh, Rajasthan, Maharashtra, Orissa, Andhra Pradesh, Karnataka, Kerala and Tamil Nadu) fann, förutom den välkända bristen på tillgångar, ett stort antal sociala vanor som effektivt begränsade lågkasters och daliters ekonomiska aktiviteter och tvingade dem att leverera mycket låglönearbete till hårda och ofta farliga villkor.

I 73 procent av byarna som undersökts i denna studie kunde daliter inte beträda icke-daliters hem. I 70 procent av byarna kunde daliter inte äta med icke-daliter. I 64 procent av byarna kunde daliter inte beträda gemensamma tempel. I 36 procent av undersökta byar kunde daliter inte beträda by-butiker. I omkring en tredjedel av de undersökta byarna godtogs inte daliter som handlare att sälja vanliga varor för konsumtion eller produktion. Dessa sedvänjor kan i sin tur användas för att hålla dalitarbetares (som är ytterst begränsade i sitt val av sysselsättning) löner nere, även under tider när lönerna annars stiger. Och dessa sedvänjor fortsätter även under den indiska ekonomins mycket hyllade dynamiska tillväxt.

Men den viktiga punkten att lägga märke till här är inte bara att sådana sedvänjor fortsätter att finnas, utan att de har blivit basen på vilken den ekonomiska ackumulationsprocessen vilar. Med andra ord har kapitalismen i Indien, särskilt under dess allra senaste globalt integrerade variant, använd tidigare och samtida metoder av social diskriminering och utestängning till sin egen fördel, för att underlätta utvinnandet av överskott och säkra större flexibilitet och förhandlingskraft för företagarna när de hanterar arbetarna. Så sociala kategorier är inte ”självständiga” från ackumulationsprocessen – de tillåter snarare mer utvinnande av överskott eftersom de förstärker låg sysselsättning och tillväxttendenser(och därmed permanent låga löner).

Liknande tendenser är även uppenbara i mönster av könsdiskriminering. Med hänsyn till kvinnoarbete har det funnits fyra till synes motsägande tendenser: samtidig ökning i tillfällen till betalt arbete, underbetalt arbete, obetalt arbete, och den öppna kvinnoarbetslösheten. Detta är en paradox eftersom man allmänt förväntar sig att när sysselsättningen ökar så sjunker arbetslösheten; eller när betalt arbete ökar så minskar obetalt arbete.

För stadskvinnor har ökningen av reguljärt arbete skett i tjänster, inklusive mest viktigt i de relativt lågt betalda och mindre önskvärda aktiviteter i hushåll och i en del tillverkning. I tillverkning har det nyligen skett en del tillväxt i små hembaserade kvinnoaktiviteter, typiskt med mycket låg ersättning, utlagda som del av en större produktionskedja. Men uttalat exportorienterade anställningar, även i särskilda zoner som satts upp för detta ändamål, utgör bara en smärre del av betalt kvinnoarbete i Indiens städer. Samtidigt har på indiska landsbygden egenanställning kommit att dominera kvinnoaktiviteter även i icke-jordbruksarbeten, till stor del beroende på den uppenbara svårigheten att finna betalt arbete.

Under denna period av ekonomisk hausse ökade de genomsnittliga reallönerna för kvinnor relativt lite över tioårsperioden 1993-94 till 2004-05 trots snabba ökningar i nationalinkomsten under denna period, och för några kategorier av kvinnliga arbetare (landsbygds kvinnor med examen och kvinnliga analfabeter i städerna) sjönk i själva verket reallönerna. Dessutom var det ett ganska häftig ökning i könsgapet i löner som är nu bland det största i världen.

Även offentliga tjänster vilar tungt på kvinnors underbetalda arbete. Medan en privilegierad minoritet kvinnor i regeringstjänst fortsätter att ha tillgång till förmåner från regeringen och uppträder som en ”mönsterarbetsgivare”, har nya anställningar i syfte att tillhandahålla väsentliga offentliga tjänster koncentrerats i aktiviteter med låg ersättning, med osäkra kontrakt och knappast några förmåner. Detta är sant inom skolundervisning (med anställning av hjälplärare) liksom med hälsa och näring (med anknytning till anganwadi-arbetare och ASHAs). [förskolor och center för undervisning i hälsovård].

Mahatma Gandhi National Rural Employment Guarantee Scheme är det enda offentliga initiativet för att försöka göra något åt detta och försöka att minska löneklyftan enligt planen.

Villkoren för egenföretagande bland kvinnor uppvisar många av de oroande tendenserna hos lönearbetet. Kvinnors egenföretagande är i icke-jordbruksarbete i stort kännetecknat av både låga förväntningar avseende inkomst och ersättning och omfattande icke-uppfyllande ens av dessa låga förväntningar. Trots viss ökning av högbetalda egenföretagare bland yrkesutövare och mikroentreprenörer verkar i allmänheten expansionen av egenanställning vara en nödbetingad process bestämd av bristen på tillräckligt betalt arbete till godtagbara villkor. Fallstudier och bevis från stora undersökningar av NSS antyder båda att betalning för hembaserat arbete, som är typiskt betalt per styck och står för växande delar av kvinnors ekonomiska aktiviteter har fallit inte bara i reala utan även i nominella termer i många stadscentra, trots den ekonomiska dynamiken i områdena i allmänhet.

På samma sätt har troligen obetalt kvinnoarbete ökat på grund av offentliga åtgärder såsom minskade sociala utgifter som lägger en större börda för vård på kvinnor, eller privatiserade eller försämrade gemensamma resurser eller otillräckliga anordningar för infrastruktur som ökar tiden som ägnas åt att anskaffa viktiga varor för hushållet, eller helt enkelt för att även välmenande åtgärder (som skogsplantering) ofta är könsblinda.

Om igen, den viktiga punkten här är inte bara att sådana könsskillnader finns, utan att de – och därför de särskilda former som patriarkatet tar i Indien – är nära sammanflätade med processer av kapitalistisk ackumulation. Så den senaste tillväxten har inte brutit existerande mönster av social diskriminering, i stället har den vilat på dom för att föra tillväxtberättelsen framåt.





Courtesy of Jayati Gosh
Source: http://mrzine.monthlyreview.org/2011/ghosh060511.html
Publication date of original article: 07/05/2011
URL of this page : http://www.tlaxcala-int.org/article.asp?reference=4743

 

Tags: AsienIndienekonomisk tillväxtdiskrimineringdaliterkönsblindinkomstklyftaoberörbarrakapitalismavhängighet av billig arbetskraft
 

 
Print this page
Print this page
Send this page
Send this page


 All Tlaxcala pages are protected under Copyleft.