TLAXCALA تلاكسكالا Τλαξκάλα Тлакскала la red internacional de traductores por la diversidad lingüística le réseau international des traducteurs pour la diversité linguistique the international network of translators for linguistic diversity الشبكة العالمية للمترجمين من اجل التنويع اللغوي das internationale Übersetzernetzwerk für sprachliche Vielfalt a rede internacional de tradutores pela diversidade linguística la rete internazionale di traduttori per la diversità linguistica la xarxa internacional dels traductors per a la diversitat lingüística översättarnas internationella nätverk för språklig mångfald شبکه بین المللی مترجمین خواهان حفظ تنوع گویش το διεθνής δίκτυο των μεταφραστών για τη γλωσσική ποικιλία международная сеть переводчиков языкового разнообразия Aẓeḍḍa n yemsuqqlen i lmend n uṭṭuqqet n yilsawen dilsel çeşitlilik için uluslararası çevirmen ağı

 25/05/2020 Tlaxcala, the international network of translators for linguistic diversity Tlaxcala's Manifesto  
English  
 EUROPE 
EUROPE / ”Att förhindra ett krig mot Iran”
Date of publication at Tlaxcala: 27/10/2010
Original: »Den Krieg gegen Iran verhindern«

”Att förhindra ett krig mot Iran”

Rüdiger Göbel

Translated by 
Edited by 

 

Sedan några veckor pågår en namninsamling i Tyskland för att trupperna i Afghanistan ska tas hem. Ett mycket stort antal organisationer deltar under samordning av Friedenskooperative. Nu har det tyska Fritänkarförbunder som deltar i detta startat en namninsamling för stoppa de militära förberedelserna och kräva upphävande av sanktionerna mot Iran.

I Junge Welt den 3 september finns en intervju med en företrädare för fritänkarna - Klaus Hartmann.
 
Riktar ni er mot Afghanistanuppropet, stöder ni inte kravet på hemtagande av Bundeswehr (de tyska soldatern)?
Självklart stöder vi kravet på omedelbart uttåg. Jag har skrivit under uppropet, även om bara ”en omedelbar början” av uttåget krävs. Vi fritänkare gjorde redan i februari tydligt att Afghanistankriget måste brännmärkas som en folkrättslig förbrytelse. Det missar vi i det senaste initiativet.
 
Men det tycks som ni inte heller gillar prioriteringen av Afghanistan som tyngdpunkt?
Att placera tyngdpunkten på den tyska krigsinsatsen i Afghanistan är inte fel. Men behöver man samtidigt överse eller blunda för USA:s och Israels ständiga sabelskrammel?
Också andra i fredsrörelsen är uppmärksammade på att Friedenskooperative i en namninsamling kräver: ”Inget krig mot Iran – för en politisk lösning.”
 
Men inte heller detta upprop tycks ni gilla?
Just för att kraven på förbundsregeringen är alldeles för vaga: ”Sluta med varje hoteskalering, som ovillkorligen utmynnar i ett krig.”
Låt oss minnas, hur krigen i Jugoslavien och Irak förbereddes. Lögner, falska anklagelser! FN:s säkerhetsråd pressades till att utfärda sanktioner – som idag mot Iran. Man måste nämna denna ”hoteskalering” med dess rätta namn. Vi kräver avbrytande av sanktionerna mot Iran.
 
Men skulle det inte vara så att en framgång beträffande Afghanistan försvagar krigsivrarna?
Varför skulle inte ett västligt fiasko i Afghanistan ge anledning för att öppna en ny krigsskådeplats i Iran? Har inte Obama trots det eländiga misslyckandet i Irak eskalerat kriget mot Afghanistan? Låt oss hålla oss till tidigare värdefulla erfarenheter: på 80-talet hetsade USA till ett ställföreträdarekrig mot Iran, för att båda länderna skulle försvagas. Därefter blev Irak ”inbjudet” 1990 till Kuwait, för att sen omgående bli bestraffat. När Irak hade hämtat sig därifrån, uppfanns massförintelsevapnen, för att det slutgiltigt skulle brottas ner.
Israels misslyckade krig mot Libanon 2006 skulle ordentligt försvaga Syrien.
Kortfattat: fixering på Afghanistanfrågan kan skaffa imperialismen mer handlingsfrihet på andra fronter, till exempel också i eskalering av kriget i Pakistan eller nya operationer i Jemen och Somalia.
 
Många fredsvänner ser detta dilemma: en stor majoritet av tyskar avvisar Afghanistankriget, men detta får inte politisk verkan, slår inte igenom i massprotester.
Då måste man fråga sig självkritiskt, vad man själv kanske gjort fel. Jag ser en kontrast mellan goda analyser på konferenser och outsägbara formuleringar i offentliga upprop.
Inför februaridemonstrationen i Berlin 2010 hette det ”Människorna i Afghanistan känner sig… inte befriade utan ockuperade. Det underhåller det väpnade motståndet.”
Och i ”vinterannonsen” 2009: Kriget i Afghanistan går inte att vinna militärt… historien lär oss att främlingsvälde bildar jordmån för motstånd… Tysklands säkerhet sätts på spel.”
 
Förlåt, hur? Vem talar här? Vem kan inte militärt vinna kriget? Vem är vi och vilka de andra?
Den som formulerar sig så tycks oförmögen att ta in offrens perspektiv. Jag är åtminstone alltid på de angripnas sida, därför hälsar jag de överfallnas växande motstånd.
Fredsvänner som däremot förblir förbundna med maktdiskursen och argumenterar inom de härskandes ändamålsrationalitet får inte förvånas om att efter ett sådant nedsövande av det kritiska sinnet publiken somnar in ända till fötterna.
 
En annan avgörande punkt, som manövrerar fredsrörelsen in i defensiven: kriget började med en lögn, att dess orsak skulle vara komplotten den 11 september 2001. Den konspirationsteorin som utvecklades av en lögnaktig amerikansk regering kritiseras inte offensivt och ställs inte ifråga på grund av rädsla för att själv få den horribla etiketten ”konspirationsteoretiker” påklistrad.
 
Ni kritiserar ”argumentsvagheten” hos fredsrörelsen? Hur skulle det enligt er mening argumenteras?
Det tusen gånger sagda måste åter igen sägas: Kriget är folkrättsvidrigt. Det är den avgörande punkten, inte huruvida ”vår insats hjälper” afghanerna. Diskussionen om medlens rationalitet skapar avlastning för krigsherrarna, ja legitimering. De vill skriva en ny folkrätt, alltså lyfta bort den folkrätt, som uppstod på grund av segern över fascismen och Sovjetunionens styrka. Fredskrafterna måste göra försvar av folkrätten till sin sak. Till det hör att tydligt uttala: Offren för aggressionen har rätt att värja sig, mot ockupation – också med våld göra motstånd – i Afghanistan, i Irak och i Palestina. Jag har inte höga tankar om att formulera upprop för fredsrörelsen som är möjliga för Claudia Roth och Sigmar Gabriel (SPD:s ordf. övers anm) att skriva under.
 
I sin lägesanalys visar Peter Strutynski, talesman för fredsrådet i Kassel, på att fredsrörelsen är allt annat än homogen, utan mångsidig och brokig. Motsäger ni det?
Inte alls. Vårt initiativ är ju precis ett bevis på det. Vi står för stärkande av de antiimperialistiska och konsekventa antikrigskrafterna i denna rörelse och accepterar inte utgränsning från den ”officiella ” fredsrörelsen. Vi eftersträvar ingen välsedd ”politisk rådgivare” från Rot-Grün.
Strutynski tröttnar inte att bedyra att inga ”fredsgurus bestämmer” i rörelsen, sedan kritiserar han i den text som används för värva Afghanistanunderskrifter att i många fredsinitiativ ”blev den serbiske presidenten Milosevic anförd som symbol för den antiimperialistiska kampen mot väst”, och dekreterar därefter ”ett synsätt som är fel”. Man frågar sig vad ger honom kunskap och befogenhet till detta apodiktiska*omdöme? Jag vill kort och milt formulera: han är inte helt insatt.
 
Hur vill ni klargöra att ett krig hotar Iran?
Sen 1990 hetsas det mot Iran på grund av dess fredliga utnyttjande av kärnenergi. Under de senaste cirka åtta åren har det följt ständiga hot från USA och Israel att förstöra det civila iranska atomprogrammet genom militära ”preventiva attacker” vid någon gynnsamt uppträdande tidpunkt. Fidel Castro varnade den 24 juni 2010 för den ökande faran av ett nytt krigsäventyr från USA och Israel. Brandfarliga är punkterna 14 till 20 i FN-resolution 1929 från den 9 juni 2010. Där tillåts och reglerar genomsökning av iranska fartyg i utländska hamnar, men också ute i högsjö. USA kan när som helst göra bruk av detta för att eskalera konflikten militärt. Efter alla erfarenheter hittills måste vi utgå från att USA och Israel verkar för en krigisk utgång. Men prognoser över tidpunkt för anfallet är omöjliga. Som fredsrörelse får vi inte skapa panikstämning men ändå inte bara avvakta. Vi måste upplysa och mobilisera för att stoppa krigshetsarna.
 
Är ni inte rädd att fredsrörelsen splittras genom er aktion?
Inte alls. I sitt Påskmarschtal till fredsrörelsen i Hamburg berättade Peter Strutynski om en appell från den brittiska ”Kampanjen mot sanktioner och militär intervention i Iran” för att tillbakavisa de ökade militära hoten mot Iran. Han drog slutsatsen: ”Vi säger nej till krigsförberedelse och kräver i stället ökade diplomatiska ansträngningar mellan Iran och atomvapenlandet Israel för att i Främre Orienten skapa en atomvapenfri zon.” Vår aktion ska bidra till att orden följs av handling.
 
*apodiktisk Att en sats är apodiktisk brukar betyda att den anses vara nödvändigt sann eller att det är logiskt omöjligt att den icke är sann (Nationalencyklopedin)




Courtesy of Tlaxcala
Source: http://www.jungewelt.de/2010/09-03/052.php
Publication date of original article: 03/09/2010
URL of this page : http://www.tlaxcala-int.org/article.asp?reference=2183

 

Tags: IranAfghanistanFredsrörelsenKlaus HartmannBundeswehr
 

 
Print this page
Print this page
Send this page
Send this page


 All Tlaxcala pages are protected under Copyleft.