TLAXCALA تلاكسكالا Τλαξκάλα Тлакскала la red internacional de traductores por la diversidad lingüística le réseau international des traducteurs pour la diversité linguistique the international network of translators for linguistic diversity الشبكة العالمية للمترجمين من اجل التنويع اللغوي das internationale Übersetzernetzwerk für sprachliche Vielfalt a rede internacional de tradutores pela diversidade linguística la rete internazionale di traduttori per la diversità linguistica la xarxa internacional dels traductors per a la diversitat lingüística översättarnas internationella nätverk för språklig mångfald شبکه بین المللی مترجمین خواهان حفظ تنوع گویش το διεθνής δίκτυο των μεταφραστών για τη γλωσσική ποικιλία международная сеть переводчиков языкового разнообразия Aẓeḍḍa n yemsuqqlen i lmend n uṭṭuqqet n yilsawen dilsel çeşitlilik için uluslararası çevirmen ağı la internacia reto de tradukistoj por la lingva diverso

 16/12/2017 Tlaxcala, the international network of translators for linguistic diversity Tlaxcala's Manifesto  
English  
 UMMA 
UMMA / Sanningen om 'slutet på stridsoperationerna'
Date of publication at Tlaxcala: 02/09/2010
Original: The truth about the 'end of combat operations'
Translations available: Español 

Sanningen om 'slutet på stridsoperationerna'

Michael Prysner

Translated by  Einar Schlereth
Edited by  Kristoffer Larsson

 

 I början på denna månad – den 7 augusti – tog arméspecialisten Faith Hinkley skydd mot en granat i sin bas i Irak. Hon fick i sig granatsplitter genom explosionen och förblödde i Bagdad. Hon var 23 år gammal.

En vecka senare – den 15 augusti – var arméspecialisten Jamal Rhett på patrull i Baquba i Irak när motståndsmän attackerade hans bil med granater. Hans kropp blev genomborrad och han dog. Han var bara 24.

Och den 19 augusti, bara en dag efter att Irakkrigets 'slut' proklamerats, blev en ung soldat, Christopher Wright, dödad av granatsplitter.

 För familjerna och vänner till de tre döda soldaterna verkar augusti månad vara likadan som månaden innan Irakkriget proklamerandes vara 'slut'.

Men Pentagon arrangerade en fotogenisk konvoj bestående av bepansrade bilar som korsade gränsen till Kuwait – en symbolisk konvoj över den 'sista stridsbrigaden' som lämnar Irak.

Därmed får vi höra från Washington att vi har sett slutet av Irakkriget. Stridsoperationerna är slut, säger de.

Denna deklaration som skall applåderas påminner om Bushs tal om 'Uppdraget slutfört' ombord USS Lincoln i maj 2003 när han tillkännagav ”slutet på de större stridsoperationerna” i Irak.

Att tillkännage slutet på stridsoperationer i ett krig som fortfarande tar livet av amerikanska soldater är samma slags tvetydigheter som vi har fått höra sedan lögnerna började spridas i syfte att bana väg för invasionen.

Eftersom kriget påstås vara över och Obamaadministrationen vill ha beröm för att man 'höll löftet', låt oss då ta en titt hur det verkligen ser ut i Irak 'efter kriget'.

Irak idag

I maj publicerades en studie med namnet The Mercer Quality of Living Survey över ”den mest drägliga staden” 2010. Bagdad hamnade allra sist – alltså den stad på planeten som det var värst att leva i.

Och detta på grund av den fullständiga förstörelsen av Iraks avloppsreningsanläggningar, fabriker, skolor, sjukhus, museer och kraftverk som den amerikanska armén ligger bakom.

För de flesta människor i Irak är tillgång till rent vatten ytterst sällsynt. Tillgång till el likaså. Vid stekheta 54° C får Bagdadborna högst tre timmar med oregelbunden el – som i resten av landet.

Enligt UNHCR har 4,7 miljoner Iraker blivit flyktingar på grund av kriget – den värsta humanitära krisen i Mellanöstern efter att palestinierna blev bortdrivna från sitt land 1948.

De är överlevande av slakten på mer än en miljon oskyldiga människor och miljoner stympade genom bomber utformade för 'chock och bävan'.

De som överlevde angreppet måste leva med efterdyningarna – den giftiga gåvan från högteknologiska vapen professionellt utformad av leverantörer av försvarsmateriel som gjorde miljarder i vinst genom kriget. I Falluja, som bombarderades av marinsoldater 2004, har det chockerande antalet fall av barndödlighet, cancer och fosterskador avslöjat en hälsokris som har kallats ”värre än Hiroshima”.

Men våldet i Irak är långt ifrån över. Tvärtom har det ökat de gångna månader. 535 irakier har dödats i juli, som därmed har blivit den dödligaste månaden på två år. Eftersom den irakiska regeringen fortfarande befinner sig i kris finns det litet hopp för att våldet ska minska.

Våldet har medvetet främjats av USA när de kränkte internationell lag och tvingade den irakiska regeringen att delas efter sekteristiska linjer och när general Petraeus främjade inbördeskriget genom att beväpna 'lokala miliser' för att slåss mot varandra som han nu gör i Afghanistan. Enligt en amerikansk militärstudie som 'upptäcktes' 2007 tror ”Irakier från alla sekteristiska och etniska grupper att den amerikanska invasionen är grundorsaken till de våldsamma skillnaderna dem mellan”. (Washington Post 19 december 2007)

Och sen den oerhörda fattigdomen, den osäkra tillgången till livsmedel och den allvarliga bristen på tillgång till medicin som ersatte deras en gång berömda sjukvårdssystem. För det irakiska folket var livet före invasionen – även med årtiondet av förlamande sanktioner och brutala bombningar – mycket bättre än tillståndet idag.

I ett land av nära på 30 miljoner människor blev en av tre irakier dödad stympad eller fördriven sedan invasionen i 2003 . Varenda dag blir ännu fler dödade i Irak, ännu fler stympade och ännu mer fördrivna.

Ockupationen fortsätter

Vad betyder 'slutet på stridsoperationer' i praktiken?  Utrikesministeriet  vill fördubbla antalet privat säkerhetspersonal som skall skydda fem starkt befästa anläggningar i landet. Legosoldaterna i dessa baser skall styra droner (UAV), genomföra patruller och fungera som 'snabbinsatstrupper' för  att jaga rebeller. De mycket hatade och beryktade legosoldater som får miljoner från Pentagon skall fortsätta att skjuta irakier i deras eget land.

Medan amerikanska trupper lämnar landet strömmar amerikanskt militärmateriel in till de irakiska marionettrupperna som lyder under Pentagons order. På Iraks gator skall 60 nya MRAPs [fartyg skyddade mot miner och bakhåll /Ö.A.] kryssa. Deras skock skall utökas. Antalet militärflygplan skall fyrdubblas. Helikopterflottan – som flygs av legosoldater – skall växa från 17 till 29.

Det här är det verkliga kruxet för den minskade amerikanska närvaron i Irak: förmågan att skicka den irakiska armén och polisen till fronten medan amerikanska trupper inte står långt bakom samtidigt som samma Pentagongeneraler sitter  i spetsen för befälsordningen.

Detta var Bushs plan från början när invasionen startades: störta den irakiska regeringen och stötta en ny regering som är vänligt inställd till amerikanska affärs- och militärintressen och som använder sin statliga makt – polis, militär, domstolar och fängelser – för att tjäna Washingtons och Wallstreets intressen.

Till en början slutade detta i katastrof för Bushadministrationen. Men under sju år av bombningar, brutaliteter och dokumenterade krigsförbrytelser och kränkningar av mänskliga rättigheter blev den irakiska regeringen i stånd att rekrytera tillräckligt med irakier tillräckligt hungriga efter jobb för att tjänstgöra i uniform – en av de få jobb som finns i landet som är plågat av arbetslöshet – och att ersätta tusentals amerikanska trupper som fattas i Afghanistan och annorstädes.

Dessa irakiska trupper genomför samma uppdrag som de amerikanska trupperna innan dess: använda brutalt våld för att hålla den impopulära USA-stödda regimen vid makten. De kör i samma Humvees (bepansrade fordon) och de till och med ärvde samma uniformer. Irakiska familjer får fortfarande sina dörrar insparkade mitt i natten och blir utkastad från sina sängar – men nu blir de beordrade på arabiska istället för på engelska.

50 000 amerikanska trupper skall stanna i landet. Men generalerna och politikerna insisterar på att det inte längre är 'stridstrupper'. De har bytt namn till 'rådgivnings- och biståndsenheter'.

De återstående trupperna skall 'råda' sina marionettrupperna om vilka kampoperationer som dessa skall utföra och de skall 'bistå' med att genomföra dem om de behöver hjälp.

”Varje soldat är en kämpande soldat. Det handlar om en förändring av uppdraget. Det ändrar inte vad vi är eller vad vi gör. Ni kommer inte att se en stor förändring den 2 september”, sade genaralmajor Stephen Lanza, militärens talesman i Irak.

Det är långt ifrån slutet på operationer för de amerikanska trupperna. De blir även fortsättningsvis sprängda i luften genom IEDs, skjutna och dödade genom raketer. Men det skall hända i mindre omfattning för ögonblicket eftersom det finns tillräckligt med irakier som tar den största stöten från motståndet mot utländskt herravälde – så där finns det tillräckligt med irakier som blir dödade i deras ställe.

De 50 000 soldaterna har lovats att ska få åka därifrån i slutet av 2011. Naturligtvis beror detta på ”situationen på slagfältet”. Den 19 augusti berättade New York Times att höga irakiska strateger förutsäger att ”tusentals fler trupper kommer att behövas efter 2011”.

Om Washington får sin vilja igenom kommer de amerikanska trupperna fortfarande att döda och bli dödade i Irak trots sin nya roll och de vill stanna i landet på obestämd tid. De behövs för att stödja en svag och alltmer impopulär marionettregim och för att skydda amerikanska affärs- och geopolitiska intressen. Att amerikanska soldater samt irakiska civila fortsätter att dö utan slut är komponenterna som har vänt den stora majoriteten av folket i USA mot kriget. Och dessa komponenter förblir desamma.

Ur askan i elden

Det enda som förändras för oss soldater är namnet på landet dit vi skall skickas för att dödas och lemlästas. Det är ingen hemlighet att truppminskning i Irak är nödvändigt eftersom fler soldater behöver skickas till det andra koloniala kriget i Afghanistan där ockupationsarmén har tredubblats och där USA tydligen blir besegrat av ett folkligt motstånd. Vi skall fortfarande skickas till de båda krigen när så många av oss har psykiska trauman som skulle undanta oss från tjänstgöring.

För oss betyder den minskningen i Irak att vi oftare kommer att skickas till de blodiga slagfälten i Afghanistan och kanske emellanåt till Irak för att koppla av och dit det är mindre troligt att bli dödad.

Återställa Iraks koloniala status

Från 1920 till 1958 var Irak en brittisk koloni. Iraks olja var till 100 % i utländska händer och uppdelad mellan USA, England, Frankrike och Holland.

Efter Iraks självständighet förstatligade landet sin stora oljerikedom därmed tog de imperialistiska makterna omedelbart sikte på landet som hade tagit 'deras' olja.

Genom oljeinkomsterna moderniserades landet, levnadsvillkoren förbättrades drastiskt, hälso- och sjukvården  blev kostnadsfri samt av hög kvalitet och universitetssystemet blev världsberömt och också det gratis.

Men ett oberoende utvecklingsland som kontrollerar sina egna tillgånger var inget som oljegiganterna kunde tolerera. Iraks hela historia av oberoende består av avvärjandet från USA:s och deras imperialistiska allierades försök att återkolonisera landet.

Ständiga bombningar, folkmord, sanktioner och CIA-understödda regeringsfientliga grupper lyckades inte att störta Iraks oberoende. I uppståndelsen kring 11 septemberhysterin tog USA:s regering tillfället i akt att presentera lögner om Iraks massförstörelsevapen och nödvändigheten av att 'befria' Irak och slutligen att inleda en invasion i full skala för att ta landet med våld.

Det irakiska folket längtade förtvivlad att bli befriat, berättade man för oss, men en överväldigande majoritet vände sig omedelbart mot invasionen. Därför skickade Pentagon ytterligare tiotusentals soldater in i landet och släppte loss den fulla kraften hos den mäktigaste armén i världen och lät det urskillningslöst regna ner utarmat uran, artillerieprojektiler och Hellfire-raketer på alla städer. Stora delar av det irakiska motståndet som inte kunde knäckas blev mutade för att sluta kämpa.

Den amerikanska regeringen ville aldrig ha amerikanska stridspatruller på Iraks gator i all oändlighet. Man förväntade sig bara en lydig regering som gjorde vad den blev tillsagd samt några kanslier för att sköta sina affärer.

Nu är den amerikanska regeringen ett steg närmare målet att återigen förvandla Irak till en koloni. Tillkännagivandet av ett slut på stridsoperationer är i verkligheten ett tillkännagivande av att marionettrupperna har förbättras så till den grad att de kan ta över den amerikanska militärens plikter – att kriga och dö.

Iraks suveränitet är en myt. Den 'demokratiskt valda' regeringen skulle ramla ihop utan Washingtons stöd. Den irakiska regeringen har inte auktoritet att fatta militära, politiska eller affärsmässiga beslut utan tillstånd från herrarna i Washington. Amerikanska tjänstemän skall fortsätta att dra i trådarna i deras nya kollaboratörsregering från den största ambassaden i världen och från deras militärbaser och befästa lägren som skall förbli i Irak för alltid. Så mycket för 'Iraks frihet'.

Medan vi blir uppmanade att glädjas över 'slutet' på det mycket impopulära kriget – för att avleda uppmärksamheten från det andra impopulära kriget – är det relativa lugnet i Irak mycket vacklande. Det beror uppenbarligen på den stora ökningen av våldet de senaste månader. Irak är fortfarande i ett bräckligt tillstånd med valkäbbel, maktkamper och en djupt rotad och utbredd opposition mot USA:s herravälde och motståndets arméer som tog en paus för att hämta sina lönecheckar.

Irak kan mycket snabbt vara tillbaka med mycket höggradigt motstånd – och USA kan svara med alla medel för att förhindra att förlora Irak som koloni. Det minskade antalet ockupationstrupper skall återingen utvidgas. På bara en enda dag kan kriget i Irak återigen bli ett blodbad som så många protesterade mot på gatorna. President Obama själv sade när han deklarerade krigets slut: ”Den bittra sanningen är att vi ännu inte har sett slutet på amerikanska offer i Irak.”

För det irakiska folket, för de amerikanska trupperna och våra familjer och liv blir det absolut ingen skillnad mot förr – innan medias lögner om hur de sista bepansrade fartygen lämnade Irak.

Förändringen i Irak betyder att målet att Iraks naturtillgångar, marknader och den finansiella sektorn smidigare kan kontrolleras av Wallstreet. Fattiga irakiska civila kommer också i fortsättningen att bli dödade varje dag i ruinerna av deras förstörda land. De amerikanska trupperna kommer fortsätta att dö i all oändlighet såvida de inte blir skickade till Afghanistan för att dö där i all oändlighet medan familjerna väntar hemma på deras likkistor.

Det finns ingenting att fira – det är någonting att kämpa emot.





Courtesy of Michael Prysner
Source: http://www.michaelmoore.com/words/mike-friends-blog/truth-about-end-combat-operations
Publication date of original article: 22/08/2010
URL of this page : http://www.tlaxcala-int.org/article.asp?reference=1174

 

Tags: Irak USA9/11inbördeskrigDavid PetraeustruppminskningFallujahGeorge W. BushIEDKuweituppdraget fullbordatObamaadministrationoljaPentagonchock och bävanutrikesministeriumWall Street
 

 
Print this page
Print this page
Send this page
Send this page


 All Tlaxcala pages are protected under Copyleft.